Elisabeth Thand Ringqvist

Idag firas Europadagen i Sverige och Europa. Det gör den därför att precis idag för 62 år sedan, den 9 maj 1950, deklarerade Robert Schuman sin ambition att skapa ett enat Europa för att bevara freden efter andra världskriget och skapa välstånd. Deklarationen låg till grund för skapandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG).

Kol- och stålunionen blev ett brott med det gamla Europa, som under århundraden plågats av krig och maktkamper. Istället började det nya Europa byggas, på en grund av fri rörlighet för människor, pengar, varor och tjänster.

Europaprojektet har därmed bidragit att underlätta affärer över gränserna för småföretagare. Nu när Europas länder skakas av finans- och eurokris är det viktigt att vi värnar denna grund och står upp mot protektionism och främlingsfientlighet.

I Stockholm finns Företagarna på plats i Europahuset med informationsbord under hela dagen. Välkomna! Mer information på europadagen.se

Sverige behöver fler och växande företag och tillgången till riskvilligt kapital är en nyckelfaktor för att uppnå detta. Allt fler politiker i både riksdag och regering uttrycker sitt stöd för Företagarnas förslag till ett riktigt riskkapitalavdrag, i början av veckan kom turen till Näringsutskottets ordförande Mats Odell som skriver på Brännpunkt i SvD. Vi instämmer gärna i att det är hög tid att regeringen vidtar effektiva åtgärder för att få fler växande företag. Företagarna har gjort ett färdigt förslag som vi kallar Investeraravdrag. Nu behövs politisk drivkraft för genomförande.  

Alltför många små företag saknar idag möjlighet att växa helt enkelt för att de saknar finansiering. Det gäller särskilt tjänsteföretagen som inte har säkerheter att erbjuda för att få banklån. De är för små för att traditionella riskkapitalister ska vara intresserade. För dem behövs ett riktigt riskkapitalavdrag som kan locka till satsningar.

Företagarna ser ett behov som inte kan fyllas av de förslag till krediter som Företagsskattekommittén lämnade i början av året och har därför utvecklat ett eget förslag, Investeraravdraget. Det ger en definitiv skattelättnad för privatpersoner som satsar pengar i små företag och är försett med villkor för att hindra missbruk.

Det är i småföretagen tillväxten och jobben skapas men alltför många snubblar på att de saknar finansiering. Ett skatteavdrag gör investeringen mindre riskfylld för nära och kära som är viktiga finansiärer för små företag i tidiga skeden

Igår kommenterade jag tillsammans med en panel bestående av Jessica Polfjärd (M) och Leif Jakobsson (S) Professor Henreksons föreläsning om ägarskatter och optionsbeskattning. 

Det är viktigt att det äntligen finns mer siffror att ta på när det gäller optionsbeskattning. Väldigt få pratar om det och det är politisk lika folkligt som att tala för bankerna. 

Jag gör båda. För jag vet att hög skatt på personaloptioner gör att företag flyttar utomlands eftersom det blir svårare att få tag på rätt arbetskraft. Och att högre krav på bankerna i Sverige än utomlands riskerar att höja räntan för de individer som inte med lätthet tar upp lån i banker utomlands. Det vill säga små företag. 

Henrekson underströk också att forskningen pekar på att kapital inte är så lättrörligt som man tänker sig. Det finns en viss tröghet som gör att svenska investerar tenderar att investera i företag som finns på den svenska marknaden liksom amerikanska tenderar att investera i den amerikanska marknaden. 

Det finns en stor risk att småföretagen får stå för kostnaden när det stora banksystemet ska hållas säkert. Att regeringen med myndighetshjälp ska kontrollera vinstmarginalerna låter helt orimligt. 

170 personer samlades i Alvesta i kväll för att hylla lokala och regionala företagare. Det råkar vara samma dag som företrädare från regeringen åter sagt att Företagen måste ta sitt ansvar.

Näringslivsgalan genomfördes på ideell kraft. Den lokale ordförande för Företagarna Ronny, fixar festen och 40 sponsorer eftersom han tycker att vinnare av det lokala Årets Företagare måste få ta med sig all personal och få fira tillsammans. Underhållningen under middagen kommer från musikklasserna eftersom Ronny tycker att det är bra för dem att få träna och visa upp sig för en stor publik.

Pristagarna för Årets Stjärnskott, Årets Landsbygdsföretag, Årets Lunchrestaurang, Årets Personlighet, Årets Nykomling, Årets Salong och Årets Butik blir förstås enormt glada, stolta och ibland tårfyllda. Kommunalråd och oppositionsråd är på plats och hyllar.

Idag är Alvesta mitt exempel men det här görs av oss på Företagarna och av andra runt om i Sverige varje vecka året runt. Det är så långt ifrån icke ansvarstagande man kan komma.

Önskar att regeringsföreträdare lär sig av sina kommunala bröder och systrar som oftast har full koll på var jobben kommer ifrån.

Slutet av denna vecka tillbringar jag i NY. Igår hade Generalkonsulatet hjälpt mig med ett fantastiskt program. Vi diskuterar hur svenska unga ska kunna delta i affärsplanetävlingar här och om det finns sätt för Företagarna att vara informationsnav för start-ups som vill etablera sig även i NY. 

Igår mötte jag Cheni Yerushalmi  från Sunshine Suties. Han har nu etablerat sin fjärde inkubator men den första i Bronx. Sunshine är en blandning av kontorshotell och inkubator. 7000 företagare har runnit igenom sedan starten för 10 år sedan. Några av dem är stora och välkända företag idag. Själva säger de erbjuder ”samarbetsyta”. Samarbeten finns med universitet och företag. Gamla företagare är alumnis som känner stor tacksamhet för den kuvös som de växte upp i och kommer ofta tillbaka och föreläser.

Intressant var också att träffa Carlton Vann från borgmästarens kontor. Hans uppdrag är att göra det så enkelt som möjligt för företag från andra länder att hitta in i NY och USA. Siter som Business Express står verkligen i bjärt kontrast till lite mer trötta svenska sidor om hur man ska starta företag. Borgmästare Bloomberg förlägger många av sina presskonferenser på stadens inkubatorer. Men nej det är inte staden som äger dem utan de upphandlar och skickar med lite pengar men framförallt hjälper de till att underlätta eventuella förhandlingar. 

Igår presenterade Näringsdepartementet att Drivhuset ska få mer pengar, 6 miljoner de kommande tre åren. Det är bra. Ung Företagsamhet och Drivhuset har nog varit avgörande för att ungas attityd och intresse för att starta företag ökar för varje år. Många är de som klagar på regeringens ”främjande insatser” och pekar på att ”skvätta pengar hit och dit” inte gör någon skillnad.

I min vardag möter jag unga som säger att anledningen till att de startat företag är att de känner någon annan som gjort det. Så i verkligheten så verkar det göra stor skillnad. Men det är klart att som företagarorganisation är det vår roll att peka på när det går långsamt för regeringen. Det är över 2 år sedan jag lämnade min roll hos Maud Olofsson och jag vet att många saker helt enkelt tar väldigt lång tid. Under ett frukostmöte i Karlstad för några veckor sedan så beskrev jag några områden där det verkar som att regeringen nästan är handlingsförlamad eftersom frågorna har bearbetats sedan 2007:

• Regelförenkling – där regeringen gång på gång sagt att man ska tillsätta en kommitté för att ta hand om de förslag som lämnades in 2007 av många företagsorganisationer. Kommittén är ännu inte på plats.

• Månadsuppgiftsutredningen – som innebär att alla företagare varje månad på individnivå måste redovisa lön, föräldraförsäkringsuttag, semester, sjukersättning etc för varje individ bara för att Skatteverket och Försäkringskassan vill ha bättre kontroll. Den kontrollen kostar och de vill skicka räkningen till småföretagarna.

• Riskkapitalavdraget - där regeringen kom fram med en lösning 2008 som man inte kunde enas om. En ny utredning tillsattes som i januari i år kom med ett förslag som inte ens till konturerna är lik de förslag som man beskrivet i valrörelserna.

Jag pekade också på att reformagendan är svår att driva eftersom riksdagen har satt stopp för ytterligare försäljningar av statliga bolag. Lernia är ett exempel där småföretagen möter en mycket tuff konkurrens på bemannings- och utbildningsmarknaden.

Punkterna ovan kräver mer ledarskap och vilja från alla individuella ministrar som är inblandade. Regeringen sitter i en svårare sits som minoritetsregering, men reformambitionerna får inte stanna upp.

I dagens DI skriver Patrik Brummer och jag om betydelsen av att den nu pågående utredningen om flytträtt för pensionssparande kommer fram till att det skall bli helt fritt för individen att flytta det kapital som binds i dagens tjänstepensioner mellan olika kapitalförvaltare. Dagens system verkar diskriminerande mot såväl företagare som anställda Den som t.ex.väljer att starta eget företag kommer inte att kunna flytta med sig sin intjänade tjänstepension. Den kommer då att ligga kvar i tjänstepensionssystemet. Det pensionskapital som skulle kunna ligga till en grund för en förhandling med en försäkringsgivare om en pensionslösning för egenföretagaren ligger alltså inlåst hos parter som man inte längre har någon relation till och försämrar företagarens möjlighet att förhandla fram en förmånlig pensionsplan för egen del.

Problemet gäller även de som tar anställning i ett företag utan kollektivavtal. Den tidigare pensionen ligger kvar i tjänstepensionsbolagen och det blir svårare för arbetsgivaren att förhandla fram en förmånlig lösning. I de fall den nya arbetsgivaren har en bättre pensionslösning att erbjuda, så är det omöjligt att flytta sitt tidigare pensionssparande dit.

Det värsta problemet är emellertid att den bristande konkurrensen, som till stor del är en följd av flyttförbudet för tjänstepensioner, försämrar förutsättningarna för alla landets småföretag att teckna bra pensionsavtal. I och med att den överväldigande delen av de privata pensionsmedlen ligger inlåsta i tjänstepensionssystemen minskar konkurrensen inom området privata tjänstepensioner, vilket får till följd att många betalar alltför höga avgifter för mediokra lösningar. Ett slopat flyttförbud skulle säkerligen innebära att fler bolag intresserar sig för de kollektivavtalade pensionerna och att priskonkurrensen skulle öka. Det skulle i sin tur underlätta för företag utan kollektivavtal att teckna mer förmånliga försäkringar och att det skulle bli mer attraktivt att ta anställning i dessa företag.

En reform som möjliggör verklig flytträtt för alla anställda har i praktiken bara vinnare. Det förbättrar villkoren för landets företagare. Det skapar bättre pensionsmöjligheter för deras anställda. Och det leder till ökad konkurrens som gynnar alla löntagare, inom och utanför de stora tjänstepensionssystemen. Kvar finns bara maktfrågan för arbetsmarknadens parter. Det är långt ifrån ett tillräckligt argument för att försvara flyttförbudet.

Dagens hearing i riksdagen om bluffakturor var välkommet och intressant. Från Företagarnas sida lyfte vi fram att det krävs en utredning, skärpta straff och en samlad enhet hos Polisen som hanterar dessa brott. Det skriver jag också i en artikel på Aftonbladet idag. Det kom glädjande besked från justitiedepartementet, Gustav Gellerbrant berättade att de vill titta på skärpta straff och möjligheten att samordna arbetet hos Polisen.
 
I maj har jag bjudit in berörda organisationer och myndigheter till Företagarna för ett dialogmöte. Tanken är att alla vi som i princip varje dag berörs av bluffakturor på något sätt kan beskriva utvecklingen, åtgärder som vidtagits och snabbt kunna se nya metoder och mönster.
 
Arbetet mot bluffakturor fortsätter men det är glädjande att frågan nu tas på allvar av regering, riksdag och att frågan får stort massmedialt utrymme.

Slås efter helgens tidningsläsande av hur många reportage som handlat om människor som gör skillnad och som törs. Men fara för sitt eget liv. Ai Weiwei som använder konsten för att flytta perspektiv och som suttit fängslad långa tider för detta. Alla besök hem till honom kontrolleras av den kinesiska polisen. Du kan se utställningen på Magasin 3 i Stockholm. 

Marie Colvin som varit en reporter som gått längre än andra i att spegla krigshärdar. För att vi som är utanför ska kunna gå på våra beslutsfattare och ge politiker mod att ingripa när inbördeskrig löper amok. Hon dog efter en granatattack i Syrien nu i veckan. 

Till sist det märkliga valet som pågår i Ryssland. Där människor demonstrerar på ett sätt som aldrig skett förut. Etablerade personer som utmanar den politiska ledningen drabbas på olika sätt. Mord, fängelse, ändrade regler (som partiet Jabloko) eller beslagtagna tillgångar. Landet har utvecklats till någon sorts Barbiedemokrati. Allt är plast och på låtsas men förpackas snyggt. För 19 år sedan rekommenderade jag “min” Babuschka, damen som jag bodde hos på Ulitsa Stremjanova, att rösta på kommunistledaren istället för populisten Zjirinovskij. Redan då misstrodde folket den nya ledningen. 

Alla dessa modiga individer som vågar gör skillnad för oss alla. För att få verka i frihet. 

I SvD idag så visas resultatet av Tillväxtverkets undersökning om hur mycket små företag exporterar. Nedslående siffror visar att andelen företag som bedriver exportverksamhet är lägre idag än den var för 10 år sedan. Intervjuade företag säger att det finns hjälp att få men att det är få som vet om det. Företag som jag möter säger ungefär samma sak fast många tillägger att det är svårt att få olika myndigheter att prioritera att jobba med de små. Jag blev orolig när jag såg att 85% av våra företag som idag finns på den svenska marknaden inte tror att de kommer få konkurrens. Där tror jag att de har fel! På samma sätt som Radio- och TV-handlare och små byggföretag utmanades av internationella jättar för 20 år sedan så kommer andra små företag att möta tuff konkurrens på en nivå som vi idag inte ens förstår. Företagarna har därför som ett av sina prioriterade områden att berätta om nödvändigheten av export och i ökad grad samarbeta med myndigheter och utländska handelsattachéer i Sverige för att göra det enklare att ta första steget till export. Vi är övertygade om att det är helt nödvändigt. Kanske behöver vi sätta ihop en liten Swedish Export Task med som kan jobba som en entreprenör istället för myndighet och lösa problem längs vägen. Och framförallt lära oss av vad andra länder gör för att säkra långsiktig konkurrenskraft.